Det är jag som är den lille mannen på gatan, och jag är orolig. Jag skulle aldrig kalla mig expert, men jag observerar. Observerar och drar slutsatser. Kunskap är makt – det sade alltid far min – så jag har bestämt mig för att ändra saker och ting här i världen. Det kan inte fortsätta…
Docile city
Något var fel med där stället. På djupet. Jag blev illa till mods bara jag tänkte på stan. Alla som bodde i Docile log. Jämt. På ett ytligt, stillsamt och onaturligt sätt. Som om de hade rökt på. Ögonen var frånvarande och läpparna fast i en grimas.
Blues
1 Det var något fel på förlagspersonalen. Som vanligt. Anders Svensson stod med sitt senaste mästerverk i handen och undrade varför. Kunde det vara genbetingat? Var det så enkelt att alla förlagsanställda i hela Sverige hade grava fel på sin arvsmassa, fel som gjorde att de inte var mottagliga för genialitet? Troligen. Han kastade det…
I gott sällskap
En femåring på barndop är en god försäkring mot vett och etikett. När Tilda kom ut ur kyrkan hade hon spring i benen. ”Kom, jag vill se på Död-skyltarna!” Hon släppte min hand och sprang in mellan gravstenarna. Jag tog det med ro. Barndop, kyrkogårdar och ungar hör ihop på något sätt. Cirkeln är sluten,…
Hjältar
Hjälten tog av sig mungipan där den fimpade cigaretten satt. ”Tänk om någon visste…” sade han tyst till ingen alls och plockade av sig vänsterörat – det fanns ett glas med vanlig koksaltlösning på bordet bredvid sängen. Örat föll i med ett plask. ”Jag måste se upp så att jag inte tar fel någon dag….
De fegas kompani
Det var de fegas kompani jag ingick i. Vi var sju totalt: fem normalfega, en mes och en riktig sparris – jag.
Fabriken
Ljusen släcktes och han var ensam kvar i den döende fabriken. Han satt tillbakalutad med händerna knäppta bakom huvudet och orkade inte röra sig. I bakgrunden malde rockmusik han inte hörde – han hade slutat lyssna redan trettio år tidigare. Fast den rock han slutade lyssna på var Elvis’ – idag lät han bli att…
Dagdrömdomäner
Mina drömmar och förhoppningar höll som vanligt styrelsemöte i hjärnan. Jag brukar kalla sammankomsterna styrelsemöten, även om de egentligen mest har karaktär av en ständig utredning, en tillsatt evighetskommission med uppgift att förädla fram diamanter ur livets gråstenar, som vänskap ur tv-program eller oxfilé ur stekt ägg. Den ständiga ordföranden – ett lyckligt förhållande resten…
Vindlös
Det hade inte blåst i världen så länge någon kunde minnas – ingen visste helt enkelt vad vind var. Ingen hade sett en vajande flagga, ingen hade en aning om vad ett vajande vetefält var och segling ska vi bara inte tala om. Världens vindar hade tagit slut, svårare än så var det inte.
Tröskeln
Mannens steg var ständigt kortare, hans rygg ständigt mer krökt. Ögonen mötte inte längre andras. Hans vakuum var hans eget – så som han skapat det bar han det med sig. Ilskan var borta. Han var inte arg längre, men den här gången var det inte samhällets fel. Tider förändras.