Det sägs att inledningen är viktig på romaner såväl som noveller och artiklar – hittar man rätt tonläge i början är det bara att därefter nynna med i melodin. I mina skrivbordslådor, strax bredvid den överfulla papperskorgen, finns flera gamla och usla romanutkast tillsammans med hundratals inledningar som är på jakt efter melodin att nynna med i.
Som diversearbetare i information har jag levt som förlagsredaktör, journalist och krönikör i dags- och fackpress. Under hela mitt liv har jag samlat på den perfekta romaninledningen. Här samlas en del av de inledningar som aldrig kommit längre än just förbi startlinjen – till platsen där en läsare antingen fastnat för textens lysande potential eller kort och gott förkastat skräpet.
En del av dem har jag tidigare gett ut i den oumbärliga och världsförbättrande boken ”76 inledda romaner”. Bakvägen fick jag veta att den ett tag användes som kurslitteratur på en skrivarkurs. Kanske i hur man undviker att börja om man någonsin vill slutföra saker, inte vet jag. Kul var det hur som helst!
Meningen är att det ska vara roligt att läsa. Läs. Skratta. Döm. Skjut. Men ha kul!
Vill ni läsa fortsättningen på något? Maila mig på jonas[krull-alfa som norrmännen säger]creofant.se så kanske jag förmår slutföra något…
Har ni förresten läst Processen av Franz Kafka? Inledningen är magisk:
Någon måste ha förtalat Josef K., ty utan att ha gjort något ont häktades han en morgon.
Inledda Romaner © 2021 av Jonas Hansson är licensierade under CC BY 4.0
