Vem kunde tro att de små baggarna skulle ta så hårt på minnet? Några småskitar som man inte kunde se. Fasen, det var inte kul, men det verkade som om de livnärde sig på hjärnor. De som kom ihåg blev allt färre. Från början verkade det inte så illa. Allt var som vanligt, trodde man….
Kategori: Dystopier
Docile city
Något var fel med där stället. På djupet. Jag blev illa till mods bara jag tänkte på stan. Alla som bodde i Docile log. Jämt. På ett ytligt, stillsamt och onaturligt sätt. Som om de hade rökt på. Ögonen var frånvarande och läpparna fast i en grimas.
Vindlös
Det hade inte blåst i världen så länge någon kunde minnas – ingen visste helt enkelt vad vind var. Ingen hade sett en vajande flagga, ingen hade en aning om vad ett vajande vetefält var och segling ska vi bara inte tala om. Världens vindar hade tagit slut, svårare än så var det inte.
Okunnig gud
Alla var döende. Under flera år såg jag dem alla långsamt förtvina och gå under. Generationer dog. Hela folk försvann. Kontinent efter kontinent var smittad; art efter art drabbades och ingenting undgicks. Det som förvånande mig var att ingen protesterade. Ingen gjorde någonting. Ingen bar skyltar med texten RAGNARRÖK. Ingen talade om apokalypsen. Ingen nämnde…
Dynamisk demokrati
Opinionsmätningarna hade kommit för att stanna. Tillsammans med en åsiktsbörs som handlade med opportuna uppfattningar och spelföretagens oddslistor utgjorde de stommen i den nya svenska beslutsmodellen. Den demokratiska spelplanen hade fått en ny, flexibel framtoning. Som första land i världen hade Sverige gått från folkrepresentativ demokrati i flerårsintervall till en fullständigt dynamisk form av demokrati:…
2035
I herrens år 2035. Jag skriver eftersom jag fortfarande kan. Världen inte har läsare nu men vem vet – de kanske kommer igen. Tidsresor är fortfarande förbjudna. Tekniken finns inte, vi kan varken resa bakåt i tiden eller snabba på sekundernas strävan att bli framtida minuter, men förbjudet är det likaväl. Smittorisken är orsaken, då…
De sista
De första miljonerna passerade obemärkt. De kommande tiotusen gjorde intryck men bara på ett fåtal. Det var först när vi stod inför de trehundra sista som vi förstod vidden av det som redan var för sent.