Min låga panna har bara plats för ett djupt veck.
Kategori: Bisarra biografier
Självplågeri till vardags
Det var en sådan där dag då jag kände mig masochistisk, så jag tog båda barnen och åkte till affären.
Femårskraft
–Men mamma! Låt inte konstig på rösten bara för att jag säger vad jag tycker. Vår femåring hade utmärkta förebilder i mig och min fru. Som få andra kunde vi förebrå och dela ut skuldkänslor med små, subtila metoder. Tilda visste detta, och redan som femåring bemästrade hon – och genomskådade enkelt – de flesta…
Min enda broder
Jag träffade min broder 1987, men det dröjde ett år innan vi blev vänner. Han kom utan skjorta men med väst, oklippt och med Etiopiens flagga på byxorna. Hela hans väsen var farligt och jag aktade mig noga att rubba hans känsliga cirklar. Det visade sig som vanligt att min fantasi var farligare för mig…
I gott sällskap
En femåring på barndop är en god försäkring mot vett och etikett. När Tilda kom ut ur kyrkan hade hon spring i benen. ”Kom, jag vill se på Död-skyltarna!” Hon släppte min hand och sprang in mellan gravstenarna. Jag tog det med ro. Barndop, kyrkogårdar och ungar hör ihop på något sätt. Cirkeln är sluten,…
De fegas kompani
Det var de fegas kompani jag ingick i. Vi var sju totalt: fem normalfega, en mes och en riktig sparris – jag.
Dagdrömdomäner
Mina drömmar och förhoppningar höll som vanligt styrelsemöte i hjärnan. Jag brukar kalla sammankomsterna styrelsemöten, även om de egentligen mest har karaktär av en ständig utredning, en tillsatt evighetskommission med uppgift att förädla fram diamanter ur livets gråstenar, som vänskap ur tv-program eller oxfilé ur stekt ägg. Den ständiga ordföranden – ett lyckligt förhållande resten…
Tröskeln
Mannens steg var ständigt kortare, hans rygg ständigt mer krökt. Ögonen mötte inte längre andras. Hans vakuum var hans eget – så som han skapat det bar han det med sig. Ilskan var borta. Han var inte arg längre, men den här gången var det inte samhällets fel. Tider förändras.
Årskrönika
Och så var det ju den här j***la snön. Den satt som klistrad på naturen och vägrade försvinna. Jag var trött på den. Ungarna var trötta på den. Till och med ryssen på jobbet var trött på den. Jag vet egentligen inte varför han skulle vara mer förtjust i snö än ungarna, men någonstans i…
Gott krut
Nersänkt till midjan i klaver och med varenda skäggstrå i någons brevlåda tog jag mig hem för kvällen. Det var en unik dag, om än inte en av de bästa. Minnesvärd täckte inte heller upplevelsen. Svår att glömma var den i och för sig garanterat. Jag nöjde mig med att kalla dagen intressant. Positivare än…