Nersänkt till midjan i klaver och med varenda skäggstrå i någons brevlåda tog jag mig hem för kvällen. Det var en unik dag, om än inte en av de bästa. Minnesvärd täckte inte heller upplevelsen. Svår att glömma var den i och för sig garanterat.
Jag nöjde mig med att kalla dagen intressant. Positivare än så orkade jag inte bli.
Det hade börjat redan före första fikapausen. Jag hade gratulerat min rundlagda kollega till tillökningen bara för att förstå att hon var mer intresserad av att räkna viktväktarpoäng än att delta i profylaxkurser.
Om jag säger att det var dagens höjdpunkt förstår du att resten av dagen var något i hästväg. Jag mådde som om jag satt fast under hoven och galopperades till pannkaka på en travbana av gödsel.