De få förhoppningarnas man satte sig ner vid bordet där hans dukade liv skymfades av Alla Icke Infriade Drömmars matsedel. Han var hungrig. Trots att besticken på bordet blivit solkiga av många års tröst lade han inte märke till dem. Inte längre – decenniers ätande tog ut sin rätt.
En plötslig kypare stod bredvid honom – försiktigt närvarande. Det var dags att beställa, men var framtiden god nog eller skulle en blodig nostalgi vara ett säkrare kort? Han visste inte.
—Vad är dagens?
De eviga stamkundernas kypare svarade med samma milda röst som alltid:
—Moln på en bädd av himmel, herrn.
Mannen funderade ett tag och nickade sedan. Kanske hade kocken en bättre dag än vanligt.