Och så var det ju den här j***la snön. Den satt som klistrad på naturen och vägrade försvinna. Jag var trött på den. Ungarna var trötta på den. Till och med ryssen på jobbet var trött på den. Jag vet egentligen inte varför han skulle vara mer förtjust i snö än ungarna, men någonstans i mitt fördomsfulla sinne hörde ryssar, tajga, snö, permafrost och vodka ihop som korv med bröd.
Det var en vinter som aldrig slutade. In i april kom snöstormar och dagissjukdomar som psykningar från ovan. Pressen tycktes fixerad av våldtäktsmän, potentiella pandemier och hur våldet tagit sig in till mormors gata. Tydligen var till och med journalisterna deppade av vädret.
För egen del hade jag bestämt mig. Jag skulle bli eremit och flytta till Nepal.