Opinionsmätningarna hade kommit för att stanna. Tillsammans med en åsiktsbörs som handlade med opportuna uppfattningar och spelföretagens oddslistor utgjorde de stommen i den nya svenska beslutsmodellen.
Den demokratiska spelplanen hade fått en ny, flexibel framtoning. Som första land i världen hade Sverige gått från folkrepresentativ demokrati i flerårsintervall till en fullständigt dynamisk form av demokrati: varje beslut gällde så länge opinionsläget antydde ett folkligt stöd.
Flest för kärnkraft? Kalas, vi bygger ut.
Flest mot kärnkraft? Kalas, vi stänger ner.
Politiker och partier hade ersatts av projektledare och personal som utförde folkets beställningar.
Den verkliga makthavaren var Människan för dagen. Den som satte agendan, kom överst på löpen och lyckades få tillräcklig medietäckning för sin fråga – vilken som helst bara oddsmakarna lät landet spela om den.
(Synopsis till politisk historia från senare halvan av 1980-talet. Det som då kändes lite kul känns idag mer eller mindre som att slå in en öppen dörr. Tiden går fort…)