Hjälten tog av sig mungipan där den fimpade cigaretten satt.
”Tänk om någon visste…” sade han tyst till ingen alls och plockade av sig vänsterörat – det fanns ett glas med vanlig koksaltlösning på bordet bredvid sängen. Örat föll i med ett plask.
”Jag måste se upp så att jag inte tar fel någon dag. Hur skulle det se ut?” Han lade högerörat i byrålådan tillsammans med ögonfransarna och fortsatte klä av sig. Benen bredvid fötterna i garderoben, huvudet på kylning över natten, skinkorna på hatthyllan och näsan i blöt.
Det är inte lätt att vara en fördom, tänkte Arne, plockade av bålen och lade resterna av huvudet på sin plats i jordglobsstället.
Det som var kvar av hjälten – axlarna och fingrar med tillhörande och matchande armar i latex – skälvde till och lade sig på vakt utanför sovrummet. Ingenting skulle komma in till hjältens sovrum levande. Ingenting!