Hon gick in genom dörren för första gången, utan minsta tvekan.
Så det är här jag ska dö.
Hennes hand släppte långsamt upp handtaget, tillät dörren att glida igen – ömsint, som för att säga att det inte var dörrens fel att livet hade blivit obegripligt. Hon såg sig omkring och kunde inte låta bli att bli imponerad. Svenska myndigheter kunde trots allt göra bra ifrån sig ännu. Rummet var föredömligt ändamålsenligt.
Rad efter rad med starka krokar fyllde innertaket. Under varje krok stod en lagom ostadig stol och ett rep som föreföll starkt nog för även överviktiga klienter. Den som ville kunde hänga på sig ett bälte med blytyngder som extra garanti för ett lyckat resultat.
Reklambroschyren för statens nya Centrum för Eutanasi hade berättat om alla tillvägagångssätt man kunde välja bland, och hon hade fastnat för en traditionell och beprövad metod. Trots att hon inte var någon teknikfiende hade hon valt bort alla alternativ som förlitade sig på elektricitet eller kemikalier. En metod som byggde på krok, rep och stol kunde väl inte misslyckas?
Hon satte sig på en stol i mängden och snörade av sig kängorna när tanken slog henne.
Hur ser bödelrummet ut?
Frågan förvånade. Det var så länge sedan hon var nyfiken på någonting.
Fotsvetten lämnade spår på det nystädade golvet när hon reste sig och gick mot informationsluckan. Skulle hon satsa resten av sina PPM-pengar på ett kort ville hon veta att hon fick valuta för pengarna.
2: SKATTEVÄXLING
Informationsdisken låg strax utanför dörren. Bakom en glasruta satt den senaste AMS-insatsen och slötittade på en film som gick i repris på en av kanalerna man fick på köpet.
Personalomsättningen var stor på det här stället. Praoelever, plusjobbare och nattarbetande studenter gav den Nya Svenska Valfriheten ett vänligt ansikte. Mot sin vilja kände Lisa hur hon härsknade till när hon försökte få spolingen bakom disken att engagera sig i något annat än underhållningsvåld. Det här var trots allt på riktigt.
Utan bättre service kommer den här satsningen aldrig att lyfta. Lisa lyfte handen för att knacka på rutan när hon började undra om det fanns någon form av kundförnöjsamhetsundersökningar på det här stället. Förmodligen inte, men det borde göra det, kände hon. En enkät som hjälpte dem förbättra sin service. Som gjorde att alla klienter fick bästa valuta för pengarna. Som gjorde att nöjda kunder kom tillbaka.
Nåja, nu var kanske Eutanasi inte det bästa att bygga lojalitetsprogram runt. Klipppkort – köp två, få en tredje på köpet – krävde mer eller mindre att man skrev kontrakt med släkten eller sekter, insåg Lisa. Det var nog egentligen ingenting för privatmarknaden, men dålig service skulle man aldrig nöja sig med. Det visste hon sedan barnsben, och nu skulle hon göra något åt den saken.
Hon höjde handen och knackade resolut på rutan. Pojken bakom disken höll på att ramla av stolen; det var sällan kunderna kom tillbaka för att klaga.