Innan man genomför ett brott måste man göra en marknadsundersökning. Alla marknadsundersökare har emellertid ett dilemma: vem ska de fråga? I mitt fall handlar det om att antingen marknadsundersöka brottslingarna eller offren.
Jag satsar på en snabbenkät bland skurkarna i vänkretsen. Eftersom jag bara känner en gangster är valet lätt, och idag äter vi lunch.
”Vet du vad?”, säger jag när vi sitter och äter, ”Jag har funderat på att genomföra det perfekta brottet. Har du några tips?”
Det har han.
I hans värld är det perfekta brottet enkelt att genomföra – såhär går det till.
Det perfekta brottet enligt min vän gangstern
Min vän känner till ett särskilt mobbförråd, där det perfekta brottet börjar. Att bryta sig in är enkelt påstår han. Det är tydligen bara att gå in och ta för sig. I hans perfekta scenario ska man ta sig in för att plocka på sig minst en stridsvagn.
När man väl har stridsvagnen kör man till centrala Stockholm/Göteborg/Malmö eller var man nu bor, rånar tjugo banker genom att köra in väggen och rasera huset, plockar på sig alla värdesaker och kör sedan över de poliser som står i vägen.
Små problem som att bankkontoren inte längre har några pengar eller att poliserna kanske tar mig när jag springer in och ut ur den där stridsvagnen (tjugo gånger – någongång borde de reagera tycker man) bekymrar inte min vän den Kreativa Skurken. Enligt honom är det inte alls den svåra delen av brottet. Han menar att det svåra är att försvinna efteråt.
”Men”, säger han med pliriga ögon, ”det är där jag har lösningen!”
Jag väntar med spänning på vad hans kriminella geni har kommit på.
”Man kör stridsvagnen till hamnen, kör ner i vattnet och hoppar in i en grodmansdräkt eller miniubåt och försvinner till sjöss!”
Han slutar tala och väntar uppenbarligen på beröm. För egen del känner jag bara livslusten försvinna. Är detta hans perfekta scenario? En stridsvagn som kör ner hus, över poliser och ner i vattnet? Diskret är inte direkt ordet.
Det perfekta brottet enligt mig
Jag tackar min vän för tipset och säger att det kanske är alltför fysiskt för mig. Jag har alltid sett mig mer som teoretiker och förklarar att jag gärna skulle se ett mer stillsamt perfekt brott.
Samtidigt är frågan viktig: hur ser det perfekta brottet ut – vad karakteriseras det av? Jag har insett att jag vet för lite och måste starta en enmansutredning, sätta samman en kravspecifikation.
Spontant har jag vissa bilder av vad perfekt innebär:
• Ingen skadas.
• Ingen drabbas – varken ekonomiskt eller på annat sätt.
• Ingen märker någonting. Brottet förblir okänt.
• Jag kommer över ruskigt mycket pengar.
Ungefär så har min hjärna snurrat runt problemen. Som ingenjör, har jag resonerat, måste jag börja med kravbilden – därefter är det bara att leverera.
Hur jag än har försökt hitta några bra brott som passar in på kraven har jag inte lyckats.
Tillbaka till ruta ett. Det perfekta brottet är fortfarande utom räckhåll.
Vi skriver nu dag ett i mitt liv som kriminellt geni.