Man kan se på saken på två sätt. Det snälla är att jag inte var smart nog att planera det – att det som hände var en ren tillfällighet. Det illasinnade är att jag satt i bakhåll i bastun och väntade på att hon skulle dyka upp. Oavsett vad jag säger kommer du och alla andra att tro att jag visste vad jag gjorde och bara väntade på rätt tillfälle, så vi kan lika gärna utgå från att jag är ett svin.
Där satt jag alltså i bastun på det enda badstället i min hemstad, en liten håla med hårda basturegler eftersom badmästaren var finne. Det var nakentvång som gällde, och det gillade jag. Inte för att jag hade så värst mycket att visa upp, men det blev onekligen mer att titta på. Och spana var just det jag tänkte göra.
Jag ville särskilt gärna kolla in min nyinflyttade granne, och det hade slagit mig att hon förr eller senare borde dyka upp i bastun. Jag gillar att titta innan jag köper, om man säger, och bastun borde vara en genväg till flukten jämfört med räkor, vin, levande ljus och stämningsmusik.
Efter att ha odlat mitt nya intresse för vätskor i form av främst svett och iskallt vatten i tre veckor började jag tvivla. Min granne kanske inte gillade att vara naken och svettig med främlingar i trånga utrymmen?
Det gjorde mig förbannad. Där hade jag offrat största delen av min semester på det perfekta raggningsupplägget. Min inledningsreplik satt som en smäck, och så kom hon inte. I stället hade jag både luktat, lyssnat på och sett en massa valkar på fel ställen och killar med större förutsättningar än jag. Inget av det var en njutning.
Mina veckor hade inte varit helt bortkastade. Höjdpunkterna var få, men de fanns. Tanten i kassan på Ica och tjejen som höll i spinningen fanns båda på listan över minnesvärda intryck, men nu fick jag inse att det inte skulle bli något mer.
Med en suck reste jag mig och hällde en hink isvatten på den sista skärvan av min romantiska fantasi.