Det var lättare när de sov. Vilade. Till synes redan döda. Det var lättare när han kunde intala sig att han inte hade med saken att göra, att han bara hittade dem och inte alls hade bidragit till deras brydsamma belägenhet. Det var lättare när det var någon annans fel.
Ansvar gillade han inte. Att ta ansvar för sina handlingar passade honom lika illa som en fot i en handske.
Hur skulle han kunna hjälpa att de sov just där han passerade? Inte var det väl hans fel att de dog så lätt?